ÖVRIGA BERÄTTELSER
The Brickhills
Berättelse om framtida amerikansk familj.
Gamla tider
Livet på 1800-talet.
Kafé liv
I ett kaféet.
Stefan Eriksson och tjejerna
Skolpojkes liv.
Vackra och djärva
Kort novell om två förälskade kusiner... Berättelsen finns också att ladda ner som PDF.
Vackra och djärva
Jonna Knäuel sitter i sitt rum i en förort i Berlin. Hon bor i ett rödbrunt tegelhus som är byggt början av
åttio talet.
Telefon ringer. Hennes mamma svarar som vanligt. Andra ändan av tråden en stammande mansröst frågar om Jonna är hemma. Kvinnan svarar att det är hon och ber vänta ett ögonblick.
Hon ropar till sin
dotter att det är telefonsamtal till henne.
Jonna går sakta till hallen och tar luren och säger med darrande röst: "Hallo?"
Den stammande rösten i andra ändan presenterar sig kusin, Jordan Ziegelberg. Hon blev illröd på
ansikte och hjärtat slår som en bastrumma.
Jordan frågar om hon kunde komma på besök i Regensburg eftersom han saknar henne. Han är
storm kär i henne.
Det verkar att även hon älskar sin kusin av hela sitt hjärta eftersom hon rodnade när
hon hörde sin kusins röst. Övrigt Jordan har ingen porrig röst precis men i Jonnas öron hans röst låter
väldigt porrigt.
Hon svarade att hon skulle så gärna komma men hon vet inte hur skulle hon komma.
Det är långt
mellan Berlin och den bayerska Regensburg. Jordan föreslog att hon kunde flyga till München och han
kunde hämta henne därifrån. Jonna sa att hon inte vet om mamma släpper henne till stora världen fast
Berlin är större än den lilla Regensburg och München. Det var nära om hon skulle inte släppt henne
ens till ridläger i fjol. Jordan hörde i bakgrund hennes mors ilsken ragataröst som sa att hon inte skulleprata strunt om henne. Jonna sa till Jordan att hon måste fundera på saken, kanske hon kunde
komma i smyg. Jordan sa att hon bara ringer när hon kommer och han skulle vänta i Münchens
flygplatsen.
Efter samtalet hennes mamma frågade att vem var han som ringde. Hon svarade att det var bara en gammal skolkompis. Hennes mor sa att denne kompis pratade med ett konstig förvrängt röst.
Jonna sa att han har inte alls någon konstig förvrängt röst. Hon gick i sitt rum och tog fram olika
resebroschyrer och tittade vad skulle kosta tur och retur till München. Nästa dag hon gick till banken
och tog fyra hundra euro från sitt eget konto. Sedan gick hon till flygplatsen och bokade tur och retur
biljetten till München.
Resan börjar klockan sex på morgonen. Hon gick hem och packade i smyg av modern. Hon sa till sina
syskon att hon ska hos en brevkompis i Hamburg och dem skulle säga till mamma att hon är borta bara
en vecka. På kvällen hon ställde klockan på fyra på morgonen.
Klockan ringde klockan fyra tidigt på morgonen och hon tog sina grejer och gick till busshållplatsen.
Bussen gick direkt till flygplatsen som finns nära hemmet.
Hon åt frukosten i flygplatskafeterian eftersom hemma hon vågade inte äta eftersom då skulle
mamma eller mormor ha vaknat och ställt massa jobbiga frågor.
Klockan sex flygplanet lyfte. Hon hann ta en tupplur under denna korta inrikesflygning.
Då när den hade landat på München så ringde hon till sin kusin.
Det var hans pappa Askold som svarade och ropade till sin son att han har fått ett samtal och det är
någon tjej som frågar efter honom. Nu Jordan rodnar eftersom han gissade att det är kusin Jonna.
Han sprang ilfart ner till hallen så att mattan flyttade sig och tog luren och svarade.
Jonna sa att nu hon är framme i München och kan han hämta henne. Jordan svarade att han kommer
nu direkt. Först han åt snabbfrukost och gick i sin vita BMW och lade i bilstereon en tysk CD-skiva av
en tysk sångerska Ulrika Catrameterra. Det är en gammal låt från glada 80-talet. Numera Ulrika
Catrameterra har mer konstnärliga konstiga låtar. 80-talets låtar var glada tonårspop som lätt
förorsakar öronmask. Jordan blir lätt upphetsat av Ulrikas låtar speciellt låten Ich und Du gör att Jordan
inte behöver börja käka massa Viagra. En annan Ich bin ein Fisch-Anbieter, Ich bin ruhiger als das
andere Lohnsklave Cafe samt Selma, Wilde, Adam und ich. Dessa låtar hon sjöng då hon själv var
tonårig. Ulrika Karoffels senaste låtar från hennes vuxenålder heter bland annat Ich habe wirklich
keinen Ulrich och Liebe Grab.
Jordan har bara Ulrikas låtar från 80-talet som han har inspelat från radion som några år sedan han
digitaliserade till mp3-format och brände på CD-skivan. Jordan är förtjust i Ulrika kartoffel men
dessvärre känner inte henne och inte heller har kontakter till henne. Ulrika bor i en liten stad utanför
Bonn där Tysklands Socialdemokraterna hade sitt allra första möte. Det cirkulerar rykten att i staden
det har en kvinna erbjudit sina behagliga kroppsdelar men knappast det är sant utan det är all
sannerligen bara en fräckis. Jordans tankar går såklart till Ulrika och till sin kusin eftersom Jonnas
andra förnamn råkar vara Ulrika; Jonna Ulrika Knäuel som just nu väntar på Münchens flygplatsen.
Just därför han tänker på sin kusintjejen så fort han hör Ulrika Catrameterras låtar. De båda tjejer är
lika vackra. Fröken Catrameterra är några år äldre än fröken Knäuel.
I bilen medan han körde så han funderade febrilt vart skulle han och hon åka. Hemma är helt uteslutet
eftersom han inte vågar avslöja för sina föräldrar att han har blivit kär i sin kusin. Han valde den
rakaste vägen mot München. Det är mycket bra Autobahn.
Om en timme han parkerade bilen på flygplatsens stora parkeringsplats och gick in i inrikes
terminalen. Jonna sprang händerna fram ställda för att krama sin käre kusin. Jordan kramade tillbaka
och sa att det var trevligt att hon kunde komma.
Sedan de körde till Regensburg. Där gick de i ett hotell för att fråga hur mycket kostar en hel vecka.
Det var alldeles för dyrt. Jordan sa till portier att det finns bättre och billigare hotell i denna stad.
Sedan åkte de till en friluftsanläggning som ägs av Jordans farbror Victor. Där finns ett litet hotell och
säkert de får övernatta där gratis.
Friluftsanläggning ligger strax utanför staden. I hotellreception jobbar kusin Lisa. Jordan presenterade
Jonna för Lisa att hon ville bekanta sig på friluftsanläggning och kan hon få bo några dagar gratis i
hotellet. Lisa svarade att det går väl bra eftersom det inte är så mycket hotellgäster.
Lisa gav nyckelkortet till Jonna. Då hon och Jordan gick till rum nummer 105. Inne i rummet det är en
fin dubbelsäng. På väggen är en teckning signerad av Lisas bror Jens som föreställer ett rött hjärta med vita spetsiga kanter.
Jordan tog fram sin mobiltelefon och ringde hem och sa att han övernattar hos en kompis. Han är
alldeles för blyg att berätta sanningen att han är kär i kusin Jonna. Han ska vädja till Lisa att inte
avslöja till sin pappa eller hans föräldrar att han umgås med den andra kusin.
Jordan och Jonna satte sig på sängen och hon smekte hans kinder och sa att nu har hon märkt att hon
klarar bra resa ensam och skulle vilja bo med honom.
Jordan lade armen rund henne och sa att även han vill vara med henne, men hennes mor gör väldigt problem. Hon började smågråta och sade med vemodig röst att hon inte hittar någon annan kille som
skulle vilja vara med henne. Hon fortsatte att hon har bara träffat all världens svin som tänker bara just
den ställe som kvinnor har mellan bena. Jordan suckade för att inte börja skratta. Han sa att han vill
också bo med henne men dessvärre vi är släktingar. Då hon frågade förvånad: "Släktingar So What?
Visst kusiner får gifta sig!" Han svarade att han måste få fundera lite men det inte är helt uteslutet att vi
kunde bli ett par, mycket vackert par och skaffa många barn. Han blev mycket upphetsat av dessa
ordar. Jonna kramade honom. Han slätade hennes mellan blonda håret med sin stora näsa.
Hon lade sina läppar mot hans läppar och lade sin mjuka tunga in i hans mun och han gjorde likadant
för att hon inte skulle bli ledsen. Vanligtvis han har väldigt bacillskräck men nu han vill att deras saliv
blandas. Han kände hur hjärtat dunkade allt häftigare.
Lite senare på kvällen de tog en promenad på naturstigen och gjorde en brasa på grillplatsen. Jordan
hade köpt korv och mousserande äppelvin från närmaste Lidl.
Då det blev mörkt så de gick tillbaka i hotellrummet och gosade med varandra. Han klädde av tröjan
eftersom utan tröja han brukar ha mest vårkänslor. Även hon tog av sin gråa långärmade skjorta.
Hon smekte hans kalaskula. Han blev mycket kåt eftersom han har sin G-punkt vid naveln.
Plötsligt Jonna tog av hans kalsonger och snoppen hoppade fram som en fjädergubbe från lådan.
Jordan tog fram en svart kondom och rullade den på snoppen. Han gjorde fram och tillbaka rörelser på
henne och kuken hittade vägen till snippan.
Hon tyckte att det gjorde lite ont men hon brydde sig inte om eftersom hon ville vara mycket nära
honom. Ju mer de tänkte att de är kusiner desto mer kära blev de.
Hon kände hur mödomshinnan brast. Det var första gången när hon hade samlag. Det kändes härligt
fast hon kände lite ont. Han kände hur hans snoppen pulserade i hennes varma slida. Jordan smekte
hennes nakna rygg medan han låg på henne.
Jonna kramade honom allt hårdare och kände hur snoppen pulserade. De tyckte att det var så skönt
att de skulle äta upp varandra. De somnade mitt i älskogsfröjder.
De vaknade om en timme då han råkade ramla från hennes mage. Snoppen hade slappnat av och han
märkte att kondom satt kvar inne i slidan. Jordan började svära att nu har hänt detta som inte får
hända nämligen du kan vara gravid. Jonna lugnade ner honom att hon hade tagit p-piller. Då Jordan
kramade henne och sa att han är glad att hon är så ansvarig tjej.
Det var likadant varje kväll innan de somnade. Det blev fredag och Jonna flög hem igen.
Hennes mamma hade varit orolig eftersom hon inte hade berättat till henne att hon reser bort.
Hennes syskon hade berättat exakt som hon hade bett berätta att hon hade åkt till Hamburg hos en
brevkompis. Hon har verkligen en brevkompis i Hamburg men hon inte var där.
Mamma gick i hennes rum för att leta adressen och telefonnumret till brevkompisen. Hon hittade en
rosa dagbok med hästmotiv på pärmen. Det var ett liten guldfärgat hänglås i den som var låst.
Hon letade efter nyckeln överallt men hittade inte. Jonna har den med sig i sin rosa plånbok.
Hennes lillasyster sa att hon har likadan dagbok och prövade sin nyckel till storasysters dagbok. Den
passade i låset och modern tog dagboken och bläddrade den tills hon såg ett stort hjärta och namnet
Jordan med kyrilliska bokstäver. Hon visade dagboken till hennes syster som kunde inte heller läsa
vad stod i den. Hon såg adressen till hennes brevkompis. Men det stod inte något telefonnummer.
Förmodligen hon har numret i sin mobiltelefon. Hon lade dagboken tillbaka för att hon inte skullemärka att hon hade snokat där.
Dagboken Jonna har döpt till Ulrich. Hon tycker att detta är ett bra namn och skulle hetta så ifall hon
vore en pojke. Hon kunde också tänka sig hetta Ulrika men lika bra hetta Jonna, har hon tänkt otaliga
gånger.
Jonna kom hem fredagskvällen vid sex tiden och då modern var skitsur och ville ha en bra förklarningtill att varför hon inte hade berättat till henne att hon åkte till Hamburg. Jonna sa att hon redan är 18 år
och inte är någon jävla barnrumpa. Då sa modern att så säger man inte till sin egen mamma. Jonna sa
att hon vill bli självständig och vill inte att mamman skulle anda hela tiden i nacken. Hon gick i sitt rum och tog
fram dagboken och skrev med kyrilliska bokstäver vad hon hade upplevt i Regensburg.
Det är Jordan som har lärt henne kyrilliska alfabetet och detta skedde några år sedan när hon hade
besökt hos familjen Ziegelberg tillsammans med syskon och pappa samt pappas sambo.
Modern tog hennes kappsäck för att kolla tvätten. Där fanns hennes trosor som hade spermafläckar.
Hon kom in i hennes rum och hade trosor i handen och frågade: "Du har väl inte varit i någon bordell?"
Jonna rodnade och skrattade hånfullt: "Jag är väl ingen hora? Varför du har jämt sådana jävla
fördomar om sin egen dotter?" då modern frågade: "Vad är dessa fläckar då?" då svarade Jonna:
"Äh, det måste vara yoghurt eller något, nämligen jag och brevkompis år mycket yoghurt."
Nästa dag hon hade sovmorgon men syskon hade tidigare väckning och gått till skolan. Modern hade
gått till arbete. Hon jobbar på ett växthus.
Mormor bor också i samma hus och har eget rum.
Jonna kollade att modern och syskonen var borta och sedan hon kollade att mormors dörr var stängt.
Sedan tog fram mobilen och ringde till Jordan. Hon tackade för kärleken som hon hade fått av honom.
Han sa att vi är vackra och djärva alltså du är vacker och jag är djärv. Hon skrattade att kanske vi båda
är vackra och djärva och han är hennes drömprins nummer ett. Hon berättade också att mamma var
skitsur och frågade om jag hade varit i en bordell i Hamburg och hon berättade att hon hade påstod att
hon besökte hos en brevvän.
Jordan berättade på sin tur han hade sagt till sina föräldrar att han var hos en kompis. Hon skrattade
att det stämmer ju, vi är ju kompisar, kärlekskompisar. Sedan hon hörde att mormor hade vaknat och
var på väg till köket så hon måste sluta samtalet för att hålla sällskap för henne, annars det blir himla
rumba.
Efter samtalet hon gick till köket. Mormor undrade på att till vem ringde hon. Jonna svarade att det
bara var en kompis.
Häromdagen Jordans pappa hade råkat titta in i sonens bil och sett läppstift som låg på fram sätet.
Han frågade att hade han haft tjejer i bilen, då rodnade Jordan och sa att han hade bara följd en flicka
hem. Askold frågade: "Eftersom du var borta en hel vecka och sedan ett läppstift ligger i bilen så detta
betyder att du har haft tjejer i bilen... Ni har väl använd kondom för att inte hända olyckor?"
Jordan svarade: "Jo, jag var tillsammans med en tjej och använde den svarta kondom." då började
Askold garva: "Jaså, en afrikansk kondom? Haha, vad hette hon?" Jordan stammade: "Den var den
där Black Jack, alltså kondom men hennes namn kommer jag inte ihåg, ovanligt namn."
Jordan har alltid haft namnblyghet, speciellt kvinnonamn förorsakar svårigheter att uttala.
Vanligtvis han brukar kalla Jonna för morbror Erics äldsta dotter. Nu han inte vågar uttala hennes
namn, inte heller att han har älskat med Erics äldsta dotter.
Varje gång när Jordan sitter med föräldrarna i vardagsrummet och tittar på TV och råkar se en tjej som
också heter Jonna så han brukar rodna. Han är också lite rädd ifall han skulle råka prata om sin kusin
i sömnen och då familjemedlemmar skulle höra.
Egentligen Jordan är kär i Jonnas namn men namnet speglar namnförälskelsen till henne.
Jordan vill så gärna glömma Jonna, eftersom han aldrig skulle våga lansera henne för familjen på
grund av Jonnas föräldrarnas skilsmässa och hennes besvärliga mormor som har tidigare varit otrevlig
mot familjen Ziegelbergs forna hund och mumlat att hon inte skulle vilja ha sådan byracka.
Slut.
Adolfs betraktelser
Adolf Fåfängbäck är gift med en blond kvinna som heter Lisbeth Thor. Hon är dotter till en företagare
som heter Staffan. Staffan tycker att hans dotter är gift med fel man.
Han kallar Adolf för vandrande
kompost.
Adolf har två polare som heter Bert "Fräcke" Hardèn och Simon Sörensson.
Adolf har lovat till sina polare att dem ska få en miljon av svärfars arvet.
Svärfar Staffan har många gånger försökt att Adolf och Lisbeth skulle skiljas men förgäves. Adolf är
listig som en räv. Man lurar inte honom så lätt. Varje gång Staffans egna affärer drabbas negativt.
Nu vi ska gå tillbaka i tiden innan Adolf föddes och när Adolfs pappa letade mor till sin blivande son,
som han hade drömt många gånger. Han bor på landsbygden någonstans i Uppland.
Han började bygga ett hus för sin framtida son innan han föddes men huset blev aldrig klar eftersom
han ville ta förmiddags- middags- och eftermiddags tupplur precis som Adolf brukar göra nuförtiden.
Innan han gifte sig så han sover mindre på dagen men efter äktenskapet han började sova precis som
pappa. Han vaknade bara om frun knarrar kylskåpsdörren.
En dag Adolfs blivande pappa lade en annons i Dagens Nyheter att han söker fru. Det kom några
kvinnor till hans trädgård. Alla frukandidaterna satte sig i kön och han fördömde de alla.
Han valde en brunette som heter Doris Lipsil som hade långt rakt hår.
Dem gifte sig och gjorde en liten pigg pojke som döptes till Adolf David Goliat Fåfängbäck.
Så småningom Doris tröttnade på latmasken och tog skilsmässan. Enda sak som Adolfs pappa var
duktig på att göra, är hembränning. Han hade hembrännare i skogen med massa larm mekanismer för
att ingen skulle se hans olagliga sysselsätt, allra minst byns konstapel.
Hembränningsapparaten var under en konstgjord sten som han hade gjort av trä men den såg ut som
en riktig sten.
Slut.
Mer Adolf!
Adolf Fåfängbäck lever lätta liv. Frun Lisbeth får servera honom mat. Han har speciella måltider så fort
mage börjar kurra. Hans mage liknar mycket på Skalmans sov och matklocka men Adolf själv vill inte
laga mat utan sätter sig vid köksbordet och ber frun göra häftiga smörgåsar rikligt med salvia, salami
samt mycket äkta smör. Konstig nog han inte blir tjock.
På en födelsedag Lisbeth hade köpt plånbok till sin late make som present. Adolf öppnade plånboken
och undrade på att den var tom, och frågade att var finns alla pengar och kreditkorten. Lisbeth
svarade: "Du bör söka jobb precis som alla andra män så det blir innehåll i plånboken!" Adolf tycker att
han jobbar jämt och bygger gemensamma hemmet för den framtida barnet. Lisbeth sa att hon menar
ett riktig jobb därifrån han får lön. Sedan Adolf gick till arbetsförmedlingen för att söka arbete. Han fick
ett tillfällig anställning från en järnhandel.
När en kund ville ha tjugo järnspikar så Adolf hämtade asken från nedersta hyllan men först han
hämtade stege och böjde sig från den första steget för att ta spikasken från nedersta hyllan.
Sedan räknade han långsamt till tjugo: "En... Två... Tre... Fyra" och sedan hällde resten på disken och
sade tjugo och paketerade spikarna överdriven noggrant. Kunden blev trött och ropade att kan han
paketera fortare då Adolf fnös: "Här skriker man inte, auktionskammaren är bakom hörnet."
Redan efter några arbetsdagar han gick hos chefen och frågade om lönehöjning, chefen fick
nervsammanbrott och gav sparken. Därefter han fick arbete från polishund skolan som hundskötare.
Så fort hans svärfar Staffan hade hört om detta då sa han att hundskola passar perfekt till denne
vandrande komposten.
En vinterdag ville Lisbeth att Adolf skulle börja motionera eftersom han äter som en häst. Hon gav ett
order att han skulle ta några skid rundor varje dag. Hon väntade och vaktade vid skidspåret för att han
verkligen åker med skidor och inte går till närmaste kafeteria för att dricka öl precis som han brukar
göra. Direkt när Adolf hade försvunnit från Lisbeths synfält, så han gick bakom ett träd och tog fram
den ihåliga skidstaven och skruvade loss handtaget. I staven han hade hälld öl som han drack bakom
trädet. Lisbeth såg lite grann hur staven lyfte sig bakom trädet. Hon gick närmare och såg hur hennes
gubbe drack någonting ur staven och luktade innehållet. Jajamensan, det var öl. Hon hällde ut ölet och
beslag tog stavarna. Han fick åka med skidor utan stav.
Konstig nog Lisbeth orkar leva med honom. Det är mycket svårt ens fundera skilsmässan eftersom då
han börjar himla föreläsning och charmoperation. Så det är enklare att vara som gångjärn medan
Adolf är som dörrhandtag. Svärfar Staffan drömmer om dottern skulle lämna den vandrande
komposten men förgäves. Adolf och Staffan är som den stygga vargen och de tre grisarna; vargen
försöker och försöker fånga grisarna men förgäves. Precis samma det är med Adolf; Staffan försöker
och försöker få Lisbeth ta skilsmässan men förgäves. Varje gång hans själv drabbas negativt så att
hans affärer misslyckas. Staffan äger företaget Thor AB som sysslar med olika saker. Thor är Staffans
efternamn. Han har en blond sekreterare som kallas för Dröm Spaljé. Ingen vet hennes riktiga
förnamnet. Adolf är helt svag till henne men inte vill byta sin fru eftersom då han skulle gå miste sin
blivande arv då Staffan sparkar blankt det vill sägas avlider. Adolf har lovat dela arvspengar med
polarna Simon Sörensson och Fräcke Hardén. Staffan kallar Adolfs polare för lodare.
Fast det verkar att Adolf skulle vilja ha Dröm Spaljé så han inte vill byta Lisbeth på grund av framtida
arvet. Sekreterare Dröm inte heller vill ha Adolf som gubbe men ändå hon gärna busar med honom
som till exempel håller i handen och fot flörtar.
Staffans fru har godkänt Adolf som dotters make men inte Staffan. Han blev osams med Adolf innan
han blev ihop med Lisbeth nämligen då Staffan var som krögare och Adolf råkade komma till hans
restaurang och var mycket kräsen och besvärlig matgäst. Staffan fick servera gåslevern med
tomatpurén och fint franskt vin som skulle förvaras i rätt temperatur långt från släkten Le Pen. Staffan
fick gå till kanalön och fånga några Kanadagäss och ta levern. Tur att han råkade ha en flaska fransk
vin i skafferiet så Adolf fick skölja munnen med vinet.
Sedan kom den dag Adolf och Lisbeth träffades och detta skedde ute på stan. Han låtsas letade
nycklar till närstående Mercedes-Benz och var på låtsas bekymrat att där står den fina bilen men
nycklar är borta. Lisbeth tyckte synd om honom och blev kär. Adolf sa att det gör inget eftersom han
har flera stycken sådana bilar i garaget.
Då Staffan hade träffat dotters kille så han fick chock. Då de befann sig i Staffans lustjakt. Han klarade
inte köra båten tillbaka till kajen så hans fru fick köra båten medan han sov inne i hytten. Han såg
mardrömmar om Adolf. I drömmen Adolf var som kirurg och öppnade hans buk.
Bröllopsfesten hölls på Staffans sommarstuga och han inte kunde förhindra prästen viga Adolf och
Lisbeth eftersom Adolfs polare var med och de påstod att inne i källaren det är vattenläcka så Staffan
rusade in. Då prästen kunde viga paret så att Lisbeth Thor blev Lisbeth Fåfångbäck.
Då Staffan hade kommit ut så vigseln var över. Då Staffan fick raseriutbrott och sparkade sin bil till
skrot. Därefter han försökte med alla medel att Adolf och Lisbeth skulle skiljas men förgäves. Staffan
har försökt anlita kvinno agenter att charma honom men utan resultat. Bara en kortare tid Adolf busar
med kvinnorna och sedan återvänder hos sin kära hustru. Varje gång när han busar med läckra brudar
så han vattenkammar sitt hår och sätter en cigarill mellan tänderna och blåser rökringar. Han kallar sig
som direktör Adolf Fåfängbäck fast han inte är någon direktör. En gång han skrev smålappar i en
lunchrestaurang. I lapparna han hade skrivit att han är deras nye ägare och önskar att de skulle byta
logotyper till Tuppson & Co. Lunchrestaurangen ägdes av en telefonfabrik men sedan fabrik lades ner
och i lokalerna etablerade sig massor av små företag samt en lågpris matbutik som säljer populära
plocksallad. Då och då Adolf och Dröm Spaljé brukar köpa plocksallad och äta på en järnvägsstation långt borta. Efter salladen de åker hem och då Adolf vill att frun skulle laga
osso-buco och häftiga mackor som skulle uppfylla de ljuvligaste drömmar. Efter maten han tar tupplur
på soffan. Bredvid soffan han har en liten kylskåp som innehåller det mesta öl och smörgåsar med
salvia och gåsleverbullar. En dag gåslevern var slut och han gick till närmaste matbutik men även där
fanns ingen gåslever kvar så han blev ledsen och ringde till Simon Sörenssons fru Elvira för att lätta på
hjärtat. Nästa dag det blev timslång diskussion hos polaren att vad han ska göra nu när gåslevern är
slut och kanske hans livsgnistan är slut. Elvira och Simon tröstade honom att säkert det är politiker
som har glufsat i sig all gåslevern och rapat på köpet. Så småningom Adolf glömde bort
gåslever rumban och nöjde sig till salvia: "Lika bra med selleri!" sa han och log hemlighetsfullt.
Slut.
Kort berättelse om framtida kajanalänningar och beskrivning om Kajanaland i framtiden.
Lika hög som kommissarie Jan-Olov Trave
Kriminalinspektör Jan-Olov Trave kliar på sin flint i sitt kontor i Stockholms polishuset.
Han har nyss förhört tre personer som misstänks för förstörelse av viktiga handlingar
av säkerhetsbolag Tryggum.
Han mumlar för sig själv: "Det här förstår jag inte!" och han jämför förhörsprotokollen
och sedan ruskar huvudet: "Ne, det är omöjligt veta vem av dem tre ljuger eller ljuger
någon av dem."
Det är så att på rederiet Brand Lines terminalen i Nynäshamn det har rivits
väktarrapporter som man har hittats i personalsoprummet.
De tre förhörda personer arbetar närmast soprummet. De säger att de inte vet
någonting om det inträffade.
Den förste heter Josef Hugo Lindén och har kort hakskägg och brukar ofta rethosta
såsom han skulle spy men det inte kommer någon utkastning, bara irriterande
halsrivande läte. Däremellan Josef brukar be sig själva att vara tyst och sedan
hostande fortsätter.
Den andre har halvflint precis som Jan-Olov Trave och stammar så förfärligt. Det kan
bero på att han kommer från Estland och heter Jõgi Truu och har lindrigt funktionshinder. Visst även Josefs rethosta är ett slags funktionshinder eftersom han
inte kan hjälpa åt att det kommer hals rivande läte.
Den tredje mannen har smalt ansikte och brun skinnväst. Han har inget skägg alls
och har busig blick. Alla tre verkar vara pålitliga. Problemet är att terminalt personalutrymme har helt öppna dörrar så vem som helst kan smyga in.
J-O Trave fattar inte vad är vitsen med det hela. Varför någon skulle riva tråkiga
väktarrapporter? I så fall det måste vara att någon person avskyr så mycket Tryggum
att inte tål se deras brev och vill skada företagets rykte i rederiets ögon.
J-O Trave lade in ärendet i mappen ö och arkiverade den i arkiv x där finns alla
mystiska olösta fall. Först J-O misstänkte lite grann Jõgi eftersom han stammar men
sedan han kom ihåg att han har varit sådan ända från födseln.
Egentligen kriminalinspektör J-O skiter i faller eftersom även han avskyr Tryggum
som alltid kör sitt eget race som till exempel låser dörrar fast det är bolagsstämma
så att mötesdeltagarna inte kan komma in. Dessvärre Tryggum inte har gjort några
allvarliga misstag så man inte kan förbjuda företag att utöva bevakningsverksamhet.
Roy Lily 4-ever
Året 1963
14 åriga Roy Gunnar Lily stirrar med tomma blickar på sin spegelbild i tvättstugan. Ful och tjock han
är, men världen runt honom är ännu fulare. Rummet där han står är ett litet grått tvättrum där han
kände sig hemma. Väggar är smutsiga, rent sagt skitiga. Golvet är av slitna stenplattor. Här känner
han som vinnare. Här känner han som bäst av alla andra. Det räcker inte för honom, utan han vill vara
bäst, alltid. "F-a jag dödar dig!" Han sade till sin egen spegelbild och rösten ekade tyst i detta tomma
badrum.
"Du vågar inte ens döda en råtta!" Kompis Bellman sade sarkastiskt, och han märkte att han stod mitt i
folkmassan på skolgården. Människor runt honom snackade med varandra. Några rökte. Roy har inte
ens smakat sådant skit. Han tackade direkt nej då när någon bjöd honom cancer rullar. "Jag vill inte
idag." Sade han. "Din jäkla neger!" Någon idiot ropade. Först han var sur på denna rasistiskt uttryckmen vad är det för mening med det hela. "Jag är inte neger utan en jämtlänning" Han försvarade sig.
Plötsligt han kände brännande smärta i sin rumpa. Han vände sig om då Marita kastade cigaretten på
marken: "Din rumpa ryker!" Hon skrattade och såg ut ännu dummare som hon är. Marita är Bellmans
kompis. De brukade supa tillsammans och förstörde varandras kläder.
Marita och Bellman orkade jämt hitta på konstiga namn till varandra och för andra människor.
Under engelska de brukade sitta bredvid varandra och snackade om rosa flamingon.
"I amerikanska skolor det finns metalldetektor, vill ni ha detta, vill ni vara rädd för varje okänt ansikte varenda dag?" Hon ville inte det men var rädd för alla ansikten som han såg, även bekanta och till och
med egna. Hon ville själv vara den som alla andra skulle vara rädda för. Om hon en gång skull skulle
var den som skulle få säga det som hon vill och göra det som hon ville, då skulle enligt henne världen
vara bättre plats att leva i. Om alla rosa flamingo, plastdockor samt vita män skulle elimineras, då
skulle världen var bättre plats att leva och dö i. Om vissa saker skulle vara annorlunda så skulle allt
vara bättre. Om saker skulle vara sämre då skulle vissa saker vara bättre, men detta skulle vara ännu
sämre.
Roy gick till bio, Det var en långresa. Han bor i den lilla samhälle Åre väster om Östersund. Den
närmaste biografen finns i Östersund. Han gick till biografen Sällskapet för att se filmen om den svartklädda hjälten med svart kåpa som landade på gatan där kattkvinnan väntade med sin trånga
gummidräkt. Han är ful som någonsin. "Dö hora dö!" Ropade Roy och önskade om kvinnans huvud
skulle mosas och hjärnan skulle flyga ut på den blöta gatan. Så skulle det inte gå till, så han gick ut
mitt i föreställningen och mumlade för sig själv, att filmen är bara som fjäsk. Han satte sig på en
parkbänk vid torget som kallas i folkmun för Sippe hörnan. Han satt ungefär tre minuter och tjugo
sekunder när han bestämde sig att hitta på något spännande. Han ställde sig på knäna och korsade
händer och ropade hals över huvud: "Jag vill knulla!" Alla förbipasserande vände sig om och tittade
på denna feta kille. Han upprepade det hela och människor bara ruskade på huvudet. Han reste sig
upp och mumlade till dem som stod närmast honom: "Har ni inget viktigare att göra än bara glo på?"
Han promenerade genom det vårliga torget. Han trampade på varenda hundlort som han kunde se.
Bara minnen värmde upp honom, men idag han kom ihåg saken som han hade glömt alldeles för sent.
I den ljus allt var förgäves. Ljuset försökte förblinda honom, värmen steka honom och kärleken krossa
hjärtan. Det är bättre leva utan hjärta än med brustet hjärta. Bättre dö utan ett hjärta. Bättre dö då när
man är kall. "Dö hora dö!" Han sade och trampade med sina högklackade skor på en fet råtta. Sakta
tryckte han ner och råttan skrek och ropet fyllde hela rummet. Den röda vätskan sprudlade ut från
råttans onaturliga kropp och han njöt av det hela. Snart råttan var som dörrmatta.
Plötsligt vaknade han upp och tänkte att vad han håller med på. Han tänker på förvirrade och
meningslösa saker. Han bestämde sig att skärpa sig och bli en tryckare, kanske både en typograf och
dansmästare men absolut inte någon koreograf. Först han måste gå i skolan innan han söker till något tryckeri.
Nästa helg det var dans på Folkets park. Han gick hos Marita och bad henne följa med. Hon tackade
ja eftersom hon tycker om feta killar. Roy har en charmig mage och precis den attityd som de flesta
alfahanar brukar ha.
De dansade hela kvällen lång och blev storm kära i varandra så att äntligen han har blivit en liten del
av tryckare.
Då han fyllde 18 år så Roy och Marita förlovade sig. De flyttade i en tvåvånings hyreshus som finns
alldeles nedanför en skidbacke i centrala Åre.
Roy fick arbete från ett litet tryckeri i Åre. Där trycker man allt möjligt från reklam till erotiska
publikationer. Han kände sig att han hade kommit till ett paradis. På arbetstid man kan titta
nakenbilder. Tryckeriet tillverkar också spelkort med vågade bilder.
Roy blev en duktig tryckare och samtidigt hans egoism började öka. Nu han är både typograf och
danstryckare.
På fritiden han började fiska och jaga. Varje höst han jagar älg och rådjur. Snart hans och Maritas
frysbox blev proppfullt av fisk och viltkött. Många skulle vilja köpa kött av honom men han prissatte
köttet högt och motiverade att båt och bil bensinen är svindyr och därför många avrådde köpa kött av
honom. Från mataffären det blir billigare. Ofta han brukar fiska tillsammans med kompis Bellman.
Ibland Bellman lånar Roys gevär och lyckas få ner en stor älg men bytet tas hand om Roy Gunnar Lily
eftersom det var hans gevär som sköt ner älgen.
Början av 1980-talet Roy fick arbete från Östersund kommuntryckeriet. Där fanns det en ledig plats för
en duktig yrkeskunnig typograf. Där jobbar två tryckare; Leonard Lövsal och Kent Strömmer, mycket
trevliga och schyssta grabbar.
På nätterna Roy började se konstig dröm om ung man med tjocka bruna mustascher som hela tiden
pillade på allt. Bruna mustascher ger konstiga associationer till Roy. På någon konstig anledning han
tänker på svenskhet då han ser bruna tjocka mustascher, ungefär sådana som Sven Melander har.
År 1995 på grannavdelningen började en ung man med tjocka bruna pröjsare, identisk till figuren som Roy hade drömt början av 80-talet. Mannen pillade på allt och detta irriterade Roy eftersom hela tiden
fingrar dansade på borden. Den unge mannen menar väl och bara vill ordna saker och ting som ligger
huller om buller på bordet. Han har ett ordningssinne men ändå detta irriterar Roy.
Mannen stammar förfärligt mycket och har ett kackande tal som låter som en teleprinter.
Den unge mannen hjälper ofta på tryckeriet då det är lugnt på grannavdelningen där man sorterar
kommunens post.
Roy, Leonard och Kent tycker att i vaktmästeriet jobbar konstiga folk; en av vaktmästare brukar
dagligen rethosta och det låter som om han skulle spy. Denne evige rethosta irriterar tryckarna så att
de försöker hålla mellan dörren stängt men dessvärre vaktmästare brukar fika i samma fikarum och
då rethostaren river sin hals. Den unge mannen är mycket trevligare och inte rethostar. Stamning han
inte kan göra något åt. Unge mannen är som en clown fast saknar en röd näsa. Mannen heter Valter
Brasa och bor i Häggenås norr om Östersund. Valters pappa har köpt ett stort skogsparti norr om
Häggenås. Där har Roys jaktlag jagat många gånger. Roy känner lite oro om familjen Brasa skulle
bygga där någonting så att han skulle förlora en bra jaktmark. Där finns många stora älgkor och
hallonbuskar men Roy bryr sig inte om Hallon eftersom han tycker att dessa söta bär är trams men
älgar gillar han, speciellt om dessa finns i hans frysbox. Han tycker att älgen inte ska finnas i skogen
utan den ska bara vara i hans, bara hans frysbox. Samma tycker han om harar; dessa långörade
skuttande varelser bör ligga i hans frysbox annars det får kvitta, precis som Roy Gunnar Lily har
många gånger sagt.
Slut.